Spökhistorien

Familjen Almlöf flyttade till Dammängen 1989 då gården såg helt annorlunda ut än vad den gör idag. Redan då så brukade Anki och Lollo och deras kompisar fantisera om att det spökade på gården, det var någon speciell känsla med det där huset. Det dröjde inte länge förrän underliga saker började hända i huset. Till en början var det mest små "förklarliga" saker som att det knakar i golv fast ingen är där, glas ramlar ner, draperier rör sig osv. Men sedan började det hända saker, på riktigt...
Anki var bara 10 år gammal och hon var en typisk hästtokig tjej med alla sina väggar i sitt rum tapetserade med hästaffisher. (Det satt till och med hästaffisher under sängen).

Anki satt i sitt rum och la spelkort för sig själv när hon plötsligt upptäckte att den ena av tre garderobsdörrar sakta öppnade sig. Ut ur garderoben kom en liten flicka 8,9-årsåldern och plingade med en liten klocka. Anki blev skräckslagen och reste sig upp för att springa därifrån. När hon skulle springa första steget så upptäckte hon att benen inte lydde, hon sprang och sprang men kom ingenstans! Flickan kom närmre och närmre och till en början såg hon bara ledsen och oförstådd ut men ju närmre hon kom desto mer förvandlades hennes ansikte till något ont.

Anki vaknade plötsligt upp ur drömmen. Skärrad av drömmen vänder hon genast blicken mot en av de tre garderoberna som hon alldeles just drömt om. I samma ögonblick som hennes blick når garderoben så ramlar alla tre hästaffisher ner från garderobsdörren. (Ja, det satt affisher även på garderoberna) I panik så springer Anki ut från rummet och ner för trappan och hon lovade sig själv att hon inte skulle sova i det rummet något mer. Kanske låter det inte speciellt otäckt att det ramlar ner några affisher, men i samband med den otäcka drömmen och känslan, den där känslan som fanns där så var det väldigt olustigt.

Månaderna gick och nu hade familjen hunnit renovera både hus, stall och garage och drömmen om egna ponnyer började kännas verklig. Något som Anki och Lollo tyckte var konstigt i samband med husrenoveringen var dom sakerna man hade hittat på vinden. En gammal barnrullstol och små kryckor. Det var inte det enda som dom tyckte var konstigt. Efter att Anki flyttat ut från sitt gamla rum och ner till nedervåningen hade dom rotat igenom garderoberna. Där fann dom ett foto av en familj. Det var en mamma, en pappa, två pojkar och en flicka. Den där flickan, tänkte Anki, kändes bekant och efter att ha tittat på fotot en stund sved det till i magen på henne. Det var ju flickan från drömmen! Hon kunde svära på att flickan på fotot var flickan hon drömt om den där natten när affisherna ramlade ner. Underst på fotot stod: Familjen Berggren.

Året var nu 1993 och numera var det inte bara familjen som bodde på gården utan nu fanns även ponnyerna Parin och Domino och katterna Tusse och Felix där. Det hade varit frid och fröjd i huset under en tid och Anki hade börjat slappna av mer och mer.

Katten Felix hade varit borta i tre veckor nu. Han brukade vara borta i långa perioder men han hade alltid kommit tillbaka efter någon vecka. Anki saknade den svarta lilla katten mycket och fast dom var ute och letade och ropade varje dag så kom han aldrig tillbaka.

"Garderoben"

Ända sedan familjen flyttade till Dammängen fanns texter i en garderob i Lollos rum på övervåningen. Det var ingenting som någon hade direkt lagt märke till utan mest konstaterat att det fanns där. En dag lekte Lollo, Anki och deras kusiner på övervåningen och då sa Anki plötsligt att texten inte var densamma i garderoben. Alla sprang dit och tittade och kunde knappt urskilja texten som löd "Hej, sätt dig inte här inne och stäng dörren om dig för då smiter fan i dig". Anki påstod att sist hon hade kollat i garderoben så hade det stått något annat och hon kunde lova att texten då stod i röd färg, inte grön som det var nu. Mycket märkligt tyckte alla och började genast hämta ficklampor för att undersöka resten av garderoben. Dom hittade en text som gjorde att det pirrade till i alla barnen, texten löd "I have got a cat, a black cat, his name is Felix".

 Under tiden som gick hände det mycket märkliga saker. Ofta var det "småsaker" som att tex alla hundar betedde sig mycket märkligt inne i huset. Ankis kompis Lindas hund satte sig på bakbenen i vardagsrummet och ylade mot övervåningen för att sedan morrande gå mot trappan till övervåningen. Precis när hunden skulle springa uppför trappan fick Linda tag på honom och Anki och Linda tog med sig hunden och gick rädda ut från huset. När dom senare skulle gå in i huset igen var alla byrålådor utdragna!

En annan gång var Anki och hennes kompis Jossan i stan för att sedan komma tillbaka till huset och alla fönstren stod på vid gavel! När dom senare skulle sova i huset (I ankis rum på nedervåningen) hörde dom ett plingande ljud som kom närmre och närmre, för att sedan plötsligt upphöra.

Du som läser detta kanske inte tycker att det där var "småsaker" men då hände det som gjorde att Anki lovade sig själv att aldrig mer sova i det huset.

Anki sov på sitt rum nere och vaknade till av att det var väldigt varmt och drog av täcket för att sedan somna om. Hon kände en svag vindpust precis innan hon somnade men var för trött för att ens reagare vidare på det. Hon somnade, eller kanske inte, hon vet inte själv om hon sover eller inte när hon plötsligt upptäcker något svart liten sak/varelse som dyker upp vid fotändan av sängen. Självklart blir hon rädd men på något sätt kan hon inte röra sig för hon sover fortfarande fast hon är vaken. Efter en kort stund så sitter plötsligt det svarta mitt framför ansiktet! Anki är så rädd men kan varken röra sig eller skrika, hon försöker med varenda muskel i kroppen och upptäcker att det ända hon kan är att spärra upp ögonen. I samma sekund som hon lyckas spärra upp ögonen hör hon hur någon (ja, det lät som en människa) gav ifrån sig ett läte och plötsligt var allt borta och Anki kunde röra sig igen. Efter den dagen så flyttade Anki ut till rummet ovanför sadelkammaren.

Det hade blivit vår 1997. Vintern hade varit väldigt kall och Anki hade fått sovit med tjocka kläder i sitt rum ovanför sadelkammaren. Hennes föräldrar hade självklart sagt att hon inte fick sova där men Anki vägrade att sova inne i huset. Stallet och området däromkring hade inte den där otäcka känslan så där kunde hon känna sig trygg.

Pappa Ari tyckte att det nu kunde vara läge att börja bygga den där gäststugan med bastu som han planerat under en tid och under sommaren tog bygget vid. När dom höll på att gräva vattenledningen till stugan grävde dom upp en märklig sak. Först gick det inte att se vad det var men efter lite rengöring kunde man konstatera att det faktiskt var en gravurna! På urnan stod det Birger Berggren 1947. Locket till urnan fanns inte kvar och det betyder alltså att den aska som en gång ska ha funnits i urnan ligger någonstans på Dammängens gård.

Efter upptäckten av den här urnan hade familjen otrolig otur med familjens häst Zobeyni. Först skar han upp sig i hagen bara ett par mm från en sena. Efter några veckors vila var det dags igen då han fick en spark på en nerv och kunde inte lyfta ena frambenet (bara släpade det efter sig). Efter att återigen ha tillfrisknat blev han så illa huggormsbiten i mulen att han fick åka djurambulansen till strömsholm och vara där i två veckor!
Familjen satt runt köksbordet och alla var ledsna och upprörda över allt som hänt och kunde inte förstå att allt det här hade hänt under så kort tid. Anki fick då syn på gravurnan som fortfarande stod kvar inne på hyllan, bortglömd i kaoset med Zobeyni. "Det kanske beror på den där" sa Anki lite skämtsamt.
Nästa dag fanns inte gravurnan kvar på hyllan, Ari hade grävt ner urnan igen och sedan dess var det frid och fröjd med hästarna. Ari berättade aldrig exakt var urnan grävdes ner, bara någonstans där idag "skogshagen" ligger.

Allt eftersom Lollo och Anki blev äldre växte nyfikenheten om Dammängen och spökerierna. Anki hade släktforskning som tillvalsämne i skolan och valde att forska om Dammängenhuset och dom som bott där.

Det var tyvärr inte mycket som fanns att hitta om Dammängen och dom som bott där men för länge sedan visade det sig att det faktiskt fanns två hus i Dammängen. Det ena hade brunnit upp och aldrig byggts upp igen. Det andra (samma som finns idag) hade också brunnit men bara delvis och hade efteråt reparerats. I samband med denna branden ska det ha dött en 9-årig flicka tillhörande familjen Berggren.

Efter att familjen Berggren hade bott där var det många familjer som bodde i huset till och från eftersom huset då användes som arbetarbostad för de som jobbade i skogen.

Både Lollo och Anki flyttade hemifrån, Lollo flyttade till sthlm för att plugga och Anki flyttade till ett annat hus i karlskoga. Anki hade startat upp sin ridverksamhet som hon planerat i så många år och när sommaren kom var det dags för dom efterlängtade ridlägren.

Självklart under lägren så ordnades det spökkvällar då det var spökhistorier och sedan en spökvandring i skogen och runt gården. Barnen gick i tur och ordning i grupper efter varandra och "spöken" var utplacerade efter vandringen för att skrämmas. Anki var kvar på gården för att skicka iväg grupperna och ta emot dom när de kom tillbaka. Plötsligt så ringer det på Ankis telefon (vilket inte är så vanligt kl. 00) och det var en av dom som spökade som sa att Anki var tvungen att komma dit för det var en flicka som var så rädd så hon bara grät och grät. Anki gick med nästa grupp för att ta med den rädda flickan tillbaka. Gruppen och Anki gick hela rundan utan att hitta någon rädd flicka och ingen av barnen visste vem det var som hade varit så rädd.

Hon som hade ringt till Anki sa att det var en ganska liten, ljusklädd flicka som hon inte såg ansiktet på eftersom hon höll händerna för ansiktet och grät....

Fortsättning följer...